Jenny Olsson

Senaste inläggen

Av Jenny - 25 oktober 2014 17:59

Sommaren 2010 var första gången jag träffade denna kvinna. Jag skulle jobba tillsammans med henne och resten av ensemblen i "En midsommarnattsdröm" som sattes upp vid Döda Fallets vridläktare. Där och då visste jag inte så mycket om henne, jag var inte påläst inom teater och jag gjorde mig för övrigt inte den ansträngningen heller. Hon var väl bara en vanlig människa hon också? 


Tre år senare efter att ha arbetat med henne under tre sommrar, visste jag vem hon var. Hon var Kim Anderzon, en helt vanlig människa. Men som med alla människor är var och en speciell och så var också fallet med Kim. Jag kan ärligt säga att hon var inte helt lätt att arbeta med alla gånger. Detta för att hon visste vad hon ville, hon var envis och hon ville stå på scenen hellre än att komma av den fort. Inget fel i det, det var bara så hon var. 


Att skådespelare kan bete sig som smärre divor och tro att allt kretsar kring dom har jag varit med om, dock inte med Kim. Inte på det sättet. Hon hade en respekt och ödmjukhet mot naturen vi befann oss i, hon tog sig tid att prata utan att himla med ögonen och hon brydde sig om. Det är utifrån mina erfarenheter med henne jag skriver, inte utifrån någon annans. Hur andra uppfattade henne får stå för dom. Jag är glad att jag fick chansen att lära känna och jobba med henne i dessa tre somrar. Jag lärde mig mycket om migsjälv och bemötandet gentemot andra människor. 


Kim är nu på en plats där bara änglarna bor, där finns ingen smärta. Vi ses där när det är min tur.

- Sov gott och vila i frid, Kim Anderzon! 

Av Jenny - 20 oktober 2014 13:36

Jag får panik! En känsla som kommer krypande i hela kroppen och den är så påtaglig. Jag vet varför den kommer. Det är på grund av alla dessa begrepp, räkneövningar och uppställningar till höger och vänster. Säkergetsmarginal, volym, absoluttal, kritisk intäckt och faktisk intäckt,, täckningsbidrag, totalanalys med mera med mera. Det blir bara ett enda stort kaos i hjärnan! Vilken modell ska jag använda vid vilken uträkning? Det hjälper inte ens att kolla i facit eftersom dom inte skriver ut hela räkneprocessen utan antar att man ska fatta från vart summan 200 kommer. Och läraren sen. Mellan alla hennes eehm, uhm, hmm, och alla andra tveksamma läten står hon och säger "det här är enkelt, det här ska ni kunna, när ni ser det här ska ni bara automatiskt tänka normalmetoden" osv. HUR SKA VI VETA DET OM VI ALDRIG LÄST FÖRETAGSEKONOMI FÖRUT????? Jag har aldrig varit någon höjdare i matte och än sämre känner jag mig nu när jag ser omtenta efter omtenta framför mig tills jag är 35 och har blivit kvar i något hörn bland Miuns tentasalar täckt av damm, redo att plockas fram när tentan kommer för trehundrasjutioelfte gången i mitt liv.   

Av Jenny - 9 oktober 2014 09:49

Jag kan som inte riktigt förklara vad det är, det där djävlar anamma, mer än att det är en egenskap och att jag till viss del har den. Det har även båda mina föräldrar (till stor del), så konstigt vore väl om jag skulle blivit helt utan. Närmast kanske man kan likna det med att vara envis, handlingskraftig och att man inte accepterar allt möjligt. Man är inte rädd för att säga till eller ta saker i egna händer vilket både min mamma och pappa visat prov på de senaste dagarna. Ja även jag då, (till viss del).


När man ringer till en hälsocentral för att man har gått med besvär i snart en vecka utan tillstymmelse till bättring förväntar man sig att de ska vara hjälpsamma och komma med en lösning, vilket skedde (efter att vi varit envisa och tagit saken i egna händer). Men igår, innan mina föräldrar gjort något alls, ringde jag och hamnade i en telefonkö. Plats tre, plats två och efter bara 10 minuter plats 1. Men där förblev jag i mer än 30 minuter... Hade det hängt sig? Vart tog människan vägen när det blev min tur? Jag blev tvungen att lägga på för att hinna ta mig till skolan. När jag lagt på tog mamma vid, hon hamnade också i kö men knappade in att de skulle ringa upp och nu började väntan. (Dom ringe upp klockan tio över 8 imorrse...) 


Min mamma som är väldigt handligskraftig och undrade vad det var frågan om åkte själv ner på hälsocentralen mer eller mindre irriterad, där fick hon veta att det bara fanns en sköterska på plats som kunde svara i telefon, idag skulle det inte finnas någon alls. Vad gör man? Jo, där kommer min pappa in i bilden, även han väldigt handligskraftig och inte den som ger sig (djävlar anamma). Han skriver ett blogginlägg som han sedan även skickar till landstinget (http://blogg.op.se/gammaltochnytt/2014/10/08/1187/) där han ifrågasätter hela det här spektaklet. Själv ringer jag 1177 eftersom mina besvär tilltar och de blir alldeles förskräckta när jag berättar om situationen som råder på hälsocentarlen här hemma. Men vad ska de göra? Råda mig att vänta tills imorron (idag) eller akuten. Jag bestämmer mig för att vänta. 1177 säger åt mig att ta med en burk vars innehåll labb får ta sig en titt på (ett urinprov alltså) så fort de öppnar idag. Sagt och gjort, nu är det upp till mig att vara den handligskraftiga av oss om jag ska få någon hjälp. Jag kommer dit till kl 8.00 då de öppnar, 10 minuter senare sitter jag inne på labb där jag lämnar min glasburk och bara någon minut senare får jag komma in till en sköterska som meddelar att hon ska prata med en läkare och sedan ringa upp. Tjugo i tio ringer mobilen "läkaren har skrivit ut penicillin till dig som finns att hämta ut på apoteket".


Tack! Äntligen! Det var väl inte så svårt!? Men ska det verkligen krävas detta engagmang för att det ska hända något? Tänk på de som inte har djävlar anamma eller någon anhörig med den egenskapen. Hur gör dom? Nu fick jag medicin tack vare av att både jag, mamma och pappa va envisa, handligskraftiga och besatt denna fina egenskap!


Jag förstår att de som är på plats inte kan ta på sig allt ansvar för att det ser ut såhär, de gör förmodligen så gott de kan. Men det måste väl ändå finnas en ledning? En chef? Vart är strukturen? Får det ens vara såhär? Att man som drabbad inte kan nå sin hälsocentral? Chefen, som min mamma ville prata med igår, fanns inte ens på plats för att reda ut eländet! 



 
Av Jenny - 17 september 2014 20:14

Jag har länge tänkt, och funderat, och vridit och vänt, och tänkt lite till på vart jag ska börja. Det har hänt så mycket. Jag har varit med om en jordbävning flera hundra mil hemifrån, jag har gjort det jag lovade migsjälv och en av mina bästa vänner när vi gick i nian (åka till Grekland), det har blivit regeringsskifte, min hund har blivit ormbiten, jag har börjat med företagsekonomi, jag fick 6 veckors semester efter en intensiv jobbperiod, jag satt i vinterkläder i juni och 50 grader + i juli, jag har för första gången fått springa iväg med en hjärtstartare (som inte behövde användas), jag har (med hjälp av mamma och pappa) påbörjat arbetet med att färdigställa min lilla stuga mitt ute i skogen och jag har frysen full med både hallon, svarta och röda vinbär (dock inga blåbär...)!


Men som Milky Chance sjunger;


I want you

We can bring it on the floor
You've never danced like this before
We don't talk about it
Dancing on, do the boogie all night long

Stoned in paradise
Shouldn't talk about it

Av Jenny - 14 juni 2014 08:37

"En hiskelig värk, går ej över ån efter vatten, nej ta inget för givet, jag har timmer i överflöd". Sångerna, texterna, upprepningarna, allt ligger det där och spinner runt i huvudet när jag ska sova. Den ena sången avlöser den andra och det går som inte riktigt att stänga av. Jag skulle behöva fack i huvudet som jag kan organisera allt i, för just nu åker det rally hit och dit, uppför och nerför och oftast genas det i svängarna. Det är sällan jag kommer i mål utan någonstans i mitten börjas det om igen. Jag har försökt tänka på andra låtar, som inte alls har med teatern att göra. Men det slutar alltid med en salig blandning vilket gör det hela än värre.


Är det inte sångtexterna som etsar sig fast i hjärnan min så ligger jag och går igenom checklistorna, vad var det nu jag absolut inte fick glömma, jo jusst ja, en text till regissören om vad som ska sägas till publiken innan start. Lika bra att göra det på engång, 01,11 på natten, jag kan ju ändå inte sova. Runt 02 stillar sig aktiviteten och jag kan börja slappna av och inom kort är jag i drömmarns värld för att sedan, 4 timmar senare, vakna av att en hungrig hund vill ha frukost. Hon får tålmodigt vänta till halv 7 innan jag kravlar mig upp. Sedan är det kört, det är ingen idé att ens försöka somna om, jag kan lika gärna börja planera inför nästa veckas genomdrag och kommande premiär! 


Mitt i allt så gillar jag det ändå. Trots sena kvällar, genomdrag i kyla där jag sitter och skakar från halva akt 2 och utmaningen att tillmötesgå allas önskemål. Det är en del av livet och en del av mig. Jag älskar det helt enkelt, oftast i alla fall! 


Av Jenny - 15 maj 2014 19:46

Ni vet han jag skrev om förut, Vildhussen. Han har fått en hel teaterföreställning skriven om sig! Det är inte så illa inte, och långt ifrån något som alla får. Han var ju rätt speciell ändå, den där Magnus Huss, så det är väl med all rätt det spelas teater om vad han åsamkade under sin levnadstid. Bidragande orsaken till Sveriges största naturkatastrof...Tänk er själva att ha den titeln vilandes på sina axlar! Jag undrar hur han kände, det va ju inte bara hans fel, även om det riktades så. Märkligt hur dåtiden forfarande finns med oss i nutiden. 


Eftersom jag själv, i ganska stor grad, är med i produktionen kring "Vildhussen" måste jag självklart göra reklam för denna historia. Vill du se och uppleva en del av Sveriges kulturhistoriska berettelse, som det för övrigt lärs ut för lite av, tycker jag du ska ta dig till Ragunda kommun, Hammarstarnd och Döda fallet i sommar! Vi har premiär den 19:e juni och har sedan föreställningar onsdag till söndag, fram till och med 19:e juli. Så skyll inte på att du inte har tid, du har fyra veckor på dig! Men skynda att boka biljett, innan dom tar slut!


http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=110&artikel=5862536  


http://www.svt.se/nyhetsklipp/regionalt/mittnytt/article2046965.svt


http://www.tv4.se/nyheterna/lokala-nyheter/vildhussen-v%C3%A4cks-till-liv-igen-2622031

Av Jenny - 12 maj 2014 11:04

Jag bor på en plats där jag kan höra fåglarna kvittra, se stjärnorna blinka på kvällarna och där jag kan gå 100 meter för att sedan befinna mig i skogen. Här är jag uppväxt och det är jag tacksam över. Jag har lärt mig leva och att andas tack vare den fridfulla miljön som omsluter mig. Jag bor även i en kommun som bär på sann kulturhistoria. Om det inte varit för människans hand hade Ragunda kommuns mark med all sannolikhet sett annorlunda ut. Jag syftar självfallet på mannen, myten, legenden; Vildhussen. Vem var han? Vad försegick innanför pannbenet på denna människa egentligen? Vi kan idag bara spekulera egentligen.


1796 förändrades allt, från en stor sjö och en fors med fallhöjd på 35 meter, till ingenting. Den 7:e juni fanns där bara ett dött fall. Det är i sig en lång historia om vad som skedde, och det är för mig även svårt att förstå. Hur såg det ut innan Ragundasjön tömdes? Vart var den egentligen? Hur såg Indalsälven ut innan sandåsen brast och det skapades en flodvåg? Varför lär man sig inte om det här i skolan? Det är egentligen den störta frågan jag ställer mig. Franska revolutionen i all ära, men ska det inte ingå att man kan sin egna historia? En lokal händelse som än idag räknas som Sveriges största naturkatastrof. Jag fick aldrig lära mig något om det i skolan, min syster som nu går sista året på högstadiet, har heller aldrig fått lära sig något om det. Jag anser det vara en självklarhet att man idag i skolan, här i Ragunda, ska få lära sig om vad som hände natten mellan 6:e och 7:e juni 1796 när Storforsen tystnade. Hur det såg ut innan, varför det ser ut som det gör nu, och vilka risker finns med markanvändningen längs med älven idag? 


Varför finns det inte tydligt markerat vart den forna Ragundasjön låg? Det finns skyltar som påvisar den tidigare strandlinjen ja. Men helt ärligt, dom är inte särskilt fina. Dom finns dessutom (vad jag vet och sett), bara på två ställen. Sjön var ändå 2,5 mil lång! I arbetet med att utveckla Döda Fallet och byggden kanske det vore på sin plats att se till ett större perspektiv och inte bara fokusera på platsen Döda Fallet, utan också på marken runt omkring. Hur många i Hammarstrand vet idag att nipan mellan stora korsningen och brandstationen, är den gammla vägen för Indalslälven? Jag visste det inte förens igår. 

Av Jenny - 22 april 2014 22:28

Jag är en "skiljsmässounge", och har varit det så länge jag kan minnas. Jag är nu snart 23 och i ca 20 år har jag varit en av dessa ungar. Mamma på ett ställe, pappa på ett annat. Man skulle till och med kunna påstå att jag är en skiljsmässounge gånger fyra. Ja, det är inte mina föräldrar som skiljt sig fyra gånger, utan det har helt enkelt inte hållit med deras nya. Men jag har, trots detta, haft en bra uppväxt. Det har format mig och jag är inte van vid något annat. "Saknar du inte att ha båda dina föräldrar tillsammans?" Nej, jag vet inget annat än att mamma bor i sitt hus och pappa i ett annat. Det är så det ska vara. Och genom detta har jag idag blivit den jag är. Jag känner mig trygg i migsjälv och mycket är nog tack vare det ansvar jag alltid fått tagit.


Jag är tacksam över att min mamma och pappa idag kan vistas under samma tak, ta hjälp av varandra och umgås civiliserat. Det är inte alla skilda föräldrar som kan det. Idag hade jag både mamma, pappa, syrran  och Steira i min lilla lägenhet och det känns helt naturligt. Det har gått många år nu sedan uppbrottet och vi har alla genomgått mycket. Folk i vår närhet har lämnat oss, både lämnat jordelivet, lämnat för andra, och lämnat för orsaker som ännu är oklara. Men vi har alltid haft varandra! Det är så det har blivit och det är så jag vill ha det. 


Mamma och pappa, vad skulle jag göra utan er? Att säga "jag älskar er" känns lite som en klyscha, även om det är just precis det jag gör. Men om jag säger att jag är tacksam, stolt, glad och lättad över att ha just er som föräldrar, så beskriver det åtminstone några av känslorna jag har inom mig när jag tänker på er! 


Puss och Kram från "ongen" eran!

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2014
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Gästbok

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards